Every uniform corrupts one`s character?

Igår så hade jag ett samtal med en vän. Vi pratade en del om kläder och olika stilar osv. Senare under kvällen funderade jag vidare en del på det här. Fick mig att tänka lite på hur mycket ens klädstil speglar ens personlighet. Eller gör den ens det? Började tänkta en del på min egna stil nu och genom åren. Undra hur den får folk som inte känner mig att uppfatta mig. Tycker jag har rätt "vanlig/flickig stil" uppfattas jag som en alldaglig och vanlig "flicka" då? Ingen kan ju säga att hårfärg,klädstil och utseende inte är det första intrycket man får av en människa. Eller om man inte känner personen så är det ju bara det man ser så det är ju inget konstigt att det är så. Rätt naturligt egentligen.

Tänkte lite på mina vänner och bekanta. På vad jag hade för uppfattning om de personerna innan jag kände dem. Tänkte på en tjej som har en mycket hård och kaxig stil. Korta tröjor,nitskärp,läderarmband och tatueringar. Ser sjukt kaxigt ut. Haha men måste ju säga (inte på något negativt sätt alls) men fick uppfattningen om att hon var väldigt..Ja vad ska man säga men kaxig, galen och tokig typ. Men visa sig egentligen att hon är en ganska lugn små blyg människa. Lite förvånad blev jag allt.
Undrade lite då.. Är det någonstans så om man tex är lite blyg vill uttrycka något i kläderna. Som man kanske inte vågar visa. Att man allt är vild och galen inuti? You just gotta get to know me! Eller? Hehe! Äh men jag vet inte men tycker atT det är lite intressant bara.
Tänkte tillbaka då lite på mig själv genom åren. Ska väl då säga att jag alltid älskat rosa. Klädde mig alldeles för länge i prinssess kläder m.m Men det som jag tyckte var lite intressant i det hela var att jag började tänka på när jag började i högstadiet.

Att börja i högstadiet tyckte jag var något helt extremt läskigt. Inte för att man blir vuxen när man börjar i sjuan men det är väl typ första steget in i tonåren. Det är då kanske första riktiga intresset för killar börjar komma. Man går på sin första fest. Träffar massa nya vänner osv. Jag vart väldigt blyg istället. Hade mina närmaste tjejkompisar men kände inte alls att jag var där än. Att gå på fest intresserade mig inte det minsta,killar tyckte jag var det läskigaste som fanns. Även att börja prata med nya tjejer tyckte jag var läskigt. Så under de tre åren var det jag och fyra andra tjejer som alltid hängde och underhöll oss på våra egna sätt. Vi var med varandra. Lyssnade på massa musik. Startade  ett litet band m.m. Jag gillade det och tyckte om att vara lite halvt osynlig för resten av världen. Men det roliga var att under den här tiden trots blyghet osv så fick jag för mig att färga håret svart. Köpa lite nit grejor,lite coola t-shirts, läderarmband m.m. Stack ut ska jag inte säga att jag gjorde men mer än vad jag gör idag.  Det är ju lite konstigt med tanke på att under de tre åren ville jag helst inte prata med några andra än mina bästa tjejkompisar.  Men  uttryckte väl något i min stil kanske.. Ja jag vet inte men kanske. Men sen när gymnasiet kom så började det släppa. Och håret vart blont igen och återgick väl till det lite mer "vanliga".
Absolut kan hända idag att jag i vissa nya sällskap eller om en ny person kommer in i mitt liv att en släng av denna "blyghet" kommer tillbaka. Och att jag blir så nervös att jag inte får fram ett ord. Men det är fortfarande inte jag. Ibland kan jag bara behöva lite tid så försvinner det ganska fort. Så kommer mitt riktiga jag fram :)

Men ja som sagt intressant det här med stil. Vad är liksom vanlig stil? Rockstil? Och för att inte nämna bratstil haha! Åh hatar bara det ordet tycker det låter så löjligt.Ska nog radera ordet brat från mitt ordförråd efter detta inlägg haha. Men iallafal så sa en person till mig.
-Jo men du har ju sådär lite söt flickig "bratstil"!
Öhh? Aha har jag? Tänkte jag. Fattigast i stan är jag just nu.. Hmm..Och klänningen jag har på mig kostar nog 149 kr ..Har många åsikter om just bara detta ordet brat och dess innebörd och "livstil" Inget jag går in på just nu haha men men. Flickig jo kanske.. Men beskriver min klädstil min person och vem jag är? Så säger jag NEJ! Absolut inte! Snarare tvärtom.

Men däremot så kom jag och tänkta lite på min kära vän Jannie. Där har vi en person vars klädstil speglar hennes personlighet något extremt. Hon är galen,rolig,bryr sig inte och kaxig. Precis som hennes klädstil. Galen,kaxig och bryr sig inte ett smack om någon tycker att de hon sätter på sig skulle vara underligt! Härligt är det :) Men ja är väl med andra ord väldigt olika helt enkelt. I vissa fall uttrycker man sig klädmässigt i andra fall inte alls. Men kläder kläder o kläder.. Är väl fortfarande bland det bästa som finns. En ny klänningen kan förgylla många trista och grå dagar haha..Och jag tycker att bland det roligaste som finns är att få styra upp sig och göra mig fin. Well.. I love my closet!