Forever no matter what. Promise?

Då var det ett par dagar sen jag ens rörde vid min dator. Körde på att stänga av världen i en vecka hehe. Nä men den här veckan har varit skum på lite olika sätt. Inget jag tänker gå in på så men det har varit en del up and downs... Men vad ska man säga mer än thats life ;)

Idag har det varit en mysigare påskafton än på länge iallafall. Alla syskonen åkte hem till mammas kille i täby och det vart en riktig hel dag med dem och hans söner. Vart massa god mat,lite vin,äggletning och kubb :) Mer än mysigt! Annat än vad jag trodde pga av att det vart en rätt galen kväll igår. Att jag ens skulle vara levande kändes som ett under. Men efter en timmas dusch, tre liter vatten och en massa glada leenden. Så vips! Så vart jag mer än levande igen :)

Ja så var det gårdagen..hm..Kim kom hem till mig lite spontant sådär. Pratade med min killkompis David som skulle dricka "lite" vin med några stycken hemma hos honom. Vi drog dit. Och den lugna lilla vin kvällen vart rätt spårad istället. Det vart shots och drinkar inblandat o ja bara galet galet. Hehe brukar ju lätt bli så i mitt fall. Allt eller inget.

Tänkte även på en liten sak i samband med att jag varit hos David igår. Hehe det lite lustiga är att han är mitt ex bästa kompis. De bor även ihop för tillfället. Jag och mitt ex har ingen kontakt alls och han var heller inte där igår. Måste ju säga att det var en liten lustig känsla till en början där. Att sitta hemma i hans lägenhet, plus att han  inte ens var hemma själv. Konstigt..var där dag som natt förra våren liksom.

Äh men det var inte det jag tänkte på så haha! Ala buhu jag saknar dig! Utan det fick mig bara att tänka på vad synd det är att man många gånger inte kan vara vän med sitt ex. Menar när det tar slut med ens kille är det ju inte bara en pojkvän man förlorar utan även en mycket bra vän. Ibland ens bästa vän. Jag vet inte har nog iofs aldrig ens försökt att bli vän med några av mina ex (nu låter det som att det är massor hehe,det är det inte!) Antingen för att jag tyckte han var en skitstövel eller så var det jag som vart idioten. Aaa skulle nog kunna säga att det nästan alltid slutat att jag blivit osams med mina ex utan att jag egentligen vet exakt varför.. Hm..haha könstigt hörrni! Och såhär i efterhand rätt trist när jag tänker på det.  Men men tycker iallafal att det är väldigt gulligt att vissa kan vara vänner efter att ha gjort slut. Som mina vänner Jannie och Kim. De är kompisar med alla deras gamla pojkvänner. Så ja..Jag får väl skaffa mig en pojkvän snart då,se till att vi gör slut för att sen jobba på en livslång vänskap istället haha ;) Men men antar att ens ex alltid är något speciellt för en. Man delade ju alltid något lite speciellt :) Sluta skit eller inte. Allt är en erfarenhet och mitt motto här i livet "Never regret something that once made you smile" Ja ja nu är det movietime! Nu har jag ägnat en alldeles för lång tanke åt ALLA mina ex haha! See ya:)

Hello Saferide - The Quiz

The Quiz-Hello Saferide

Lyssna på den här låten,så himla fin och söt text :)

http://youtu.be/3r5lnQYwdbE



"You look nice alright
and I like the way you nod after everything I say
like it actually means something
to you

And I like your record collection
Townes and Jens with a hint of Rickie Lee
And you've cleaned up the bathroom, made a really nice soup
but a bit too much sci-fi in your shelf with DVDs

But there's some things you need to know about me:
I'm weak right now, real weak right now
I need proof before I dare to open this heart
so I prepared a quiz for you:

Would you freak out if I said I liked you?
Do you walk the line?
Is your IQ higher than your neighbour's?
And is it very much higher than mine?

Can you sleep when I grind my teeth?
Do you look away if I slob when I eat?
Will you let me be myself?
Can you at all times wear socks?
because I'm still scared of feet



Do you talk in the middle of Seinfeld?
Do you read more than two books a month?
Do you get racist or sexist when you've had a few?
Is it fine if I make more money than you?

Have you slept with any people I work with?
Is there anyone you'd rather wish I'd be?
Do you still keep pictures of old girlfriends?
Are they prettier than me?

And if I'd fall, would you pick me up?
If I fall, will you pick me up?"

I`ll be ok. Just not today.

Idag har jag en sån där skitdag. Som nog alla kan ha ibland. Och överlag just nu så känns det som att ingenting går som jag vill att det ska göra. Förbannad och bitter på lite all möjlig skit. Förbannad och bitter på att jag många gånger är för snäll och ofta får skit tillbaka för det. Förbannad och bitter på att jag aldrig slutar hoppas på vissa grejor! Ge upp för fan! Förbannad och bitter över att jag var ute igår fast jag absolut inte hade råd. Förbannad och bitter över att det finns alldeles för många jävla punghuvuden i den här staden. Försvinn! Förbannad och bitter på att jag inte tagit mig upp ur sängen än. Förbannad och bitter på att jag igår skickade iväg sms som var onödiga. Aaa bara en sån där jävla skitdag på alla plan idag helt enkelt. SKIT SKIT SKIT! Nä nu blir det sex and the city maraton och stänga av verkligheten ett par timmar framåt eller hela veckan kanske. Vi får se! Ha de bra hej

Change the voices in your head. Make them like you instead.

Hallååå!

Igår vart nice. Var på födelsedags fest först,sjukt trevligt var det. Enda var att jag lyckades efter ca en timma just när musiken tystnar göra en mega duns trilning ner från en stol. Tänkte bara nej nej när jag låg nere på golvet med kjolen över huvudet. Tittar upp och där står alla 25 personer och tittar på mig haha. Det är så roligt när man försöker släta över det också och kör på att "Det är lugnt allihopa haha ingen fara med mig inte" Och egentligen så hade jag så ont i armbågen och huvudet så jag höll på och dö! Snyggt Olivia haha!

Ja ja sen vara planen att vi skulle till berns. Men vart att jag och min följeslagare Kim gick till collage istället. Där träffade jag en rätt överförfriskad lillebror och en galet glad lillasyster! Sen så började min vanliga hets om att jag måste till en femställe! Alltid! Känner inte att kvällen blir fulländad annars,så solidariet vart det. Blev dock inte kvar så länge och en rätt städat Olivia knatade sedan hem :)

Nu ligger jag i sängen med min lillebror brevid mig. Han ligger dock och vrider o vänder på sig av ångest haha. Han hade slutat på whiteroom och sista timmen där är mer än svart för honom hehe så kan det gå ;)

Äh nu är det dags att göra något av dagen och planera inför kvällens äventyr :) Ha det!

Yesterday

Amazing just the way you are

Idag har varit en händelserik dag på många sätt. Om det vart händelserikt på ett bra eller dåligt sätt vet jag dock inte riktigt men men we will see ;)

Även varit galet trött. Inte för att jag var ute o festa igår som många andra utan jag satt och googlade och läste en massa artiklar på internet till kl fyra imorse tror jag. När jag väl blir inne i något är det till hundra procent och just på google  vad man kan hitta där,finns ingen hejd. Jag är även intresserad av rätt märkliga saker.. Och just när man kan hitta så mycket på googel så är det där jag ofta sitter och bara söker och söker utan att ens från början ha letat efter något speciellt. Min nattliga syssla liksom. En natt satt jag och läste om ett mord som skett i sverige blev helt fokuserad på detta. Började söka igenom olika mord och läste allt om dem. Plötsligt kände jag mig som en dektektiv haha. Slutade iafall med att jag suttit med det här i ca sju timmar och kommit så långt bak i sveriges mordhistora så var inne på år 1923. Så ja vill ni veta vilka mord som begåtts i sverige sen dess fram till nu haha ask me ;)

Men men för att komma till saken så satt jag igår natt och skulle googla lite bilder. Skulle spara en bild på en modell som jag tyckte var otroligt vacker. Ser sedan att den här modellen är död. Hon dog våren 2006 i anorexia..


Ana Carolina Reston kom från Brasilien. Hon hade alltid varit fantastiskt vacker och blev upptäckt i tidig ålder. Hon var en framgångsrik modell. Men en gång när hon var på ett fotojobb så nämde de att hon borde gå ner lite i vikt. Något som hon tydligen tagit åt sig av. Ett år senare dog hon av självsvält.

Efter att ha läst hela hennes livshistoria vart jag helt tagen och googlade vidare om modeller,tjejer och aneroxia.. Usch så hemskt det är. Är självklart medveten om sjukdomen men att tjejer faktiskt dör i anorexia känns ändå långt bort för mig. Det är tydligen en mängd med modeller och tjejer som gjort det. De som redan är vackra som gudinnor. Att de sedan väljer att svälta sig själva? Ja de begår ett långsamt och plågsamt självmord.

Tycker sjukdomen är så otroligt tragisk och sorlig. Och att vi tjejer tyvärr har så mycket komplex. Jag om nån vet,har miljaders. Och känner många gånger att jag hade velat ändra på något i mitt utseende eller med min kropp. Tänker många gånger. "Om jag ändå hade lite större läppar, måste träna mer,om jag ändå var lite smalare och bl bla" Men just speciellt när jag läser saker som detta blir jag så sjukt arg på mig själv för att jag tänker så om mig själv ibland! Skulle mycket hellre vilja vara en inspiration på det sättet och inte vara så som så många tjejer är. Och visa att man faktiskt kan älska sig själv utan att vara perfekt på varje plan.
Men fortfarande..att det i vissa fall leder till döden. Finner inte ord för hur sorligt jag tycker att det är. Från början är det ju någonstans en i-landssjukdom eller vad man ska säga. Menar bara att vad skulle de i afrika säga om detta? Som inte har råd med mat. Som gör allt de kan för att få en liten brödbit och några droppar vatten. Vad skulle de tänka om att vissa människor själva väljer att svälta sig? Galet.

Läste däremot en saga med ett lyckligt slut. Det var om en modell som hette Crystal. Hon började jobba smått som modell. Hon bads gå ner i vikt för att få mer jobb. Hon började hetsbanta och vart sjuk. Men karriären gick bättre och bättre. Men var hon lycklig trots framgångarna? Nej. Så hon valde att lägga karriären  på hyllan för att att bli frisk. Hon kom tillbaka till yrket som en lycklig tjej igen. Nu är hon världens bäst betalda plussize- model:) Det är power! Att kunna falla,nå botten för att sen kunna ta sig upp. Där har vi inspiration!

Men ja hörrni..Efter att ha läst en mängd av olika historier om olika modellers och tjejers tragiska livsöden inom denna sjukdom var jag nog rätt stum faktiskt. Och ledsen. Sökte lite på anorexia förbundet och tänkte att jag skulle skänka en stor mängd med pengar till dem..Men efter en titt på kontot så kände jag att för tillfället kanske även "Oliviafonden" bör startas så de får tyvärr vänta lite hehe.Men men har inte så mycket mer och säga just nu. Orkar inte göra världens längsta inlägg igen heller haha. Måste hinna googlas lite innan sömnen också ;) Ciaooo!

Crystal Renn :)

Ana Reston 1984-2006

Eliana Ramos 1988-2007

De tre musketöserna.

Höll på rensa lite grejor imorse. Skulle lägga upp mina vinterjackor och lite sånt. Plötsligt så ramlar ett litet hundhalsband ner. På det står det Lucy. Jag började stor tjuta. Lucy var min första hund. Jag lämnade bort henne för ca 2 år sedan och har själv valt att inte träffa henne sedan dess heller även om jag kunnat.
Men plötsligt när jag såg halsbandet så kändes det som en liten hälsning från henne.
-Olivia jag finns fortfarande men bara inte hos dig!
Buuu :( Om man inte har eller haft hund själv eller bara inte är en hund människa helt enkelt är det kanske rätt svårt att förstå hur mycket en hund faktiskt kan betyda och förändra ens liv. Mina hundar "var" verkligen mitt allt. Jag har ju fortfarande min älskade Pennylane kvar och det är jag mer än lycklig för.

Jag har alltid älskat djur över allt annat uppväxt med hund,ridit en massa,har haft allt från hamstrar,kaniner,sköldpaddor och marsvin. Har alltid ömmat något otroligt för djur helt enkelt och velat hjälpa de som har det svårt.
En gång kom jag hem med en vanvårdad kanin,en katt som någon slängt ut,gick och knacka på vår granne flera gånger om dagen för att leka och gå ut med deras hund för jag tyckte de inte tog hand om den ordentligt m.m
Så när jag såg ett inslag på tv om en svenskförening som startat. De ville hjälpa irlänska gatuhundar. Så som jag är så vart självklart för mig att jag skulle hjälpa en liten vovve. Så i samma sekund som programmet var slut kontaktade jag dem. De skickade bild på en liten svart hund som såg så liten och rädd ut. Henne skulle jag ha!! Så utan att tänka ringde jag till dem och sa: JAG TAR HENNE!!!

Lucy hade hittats på gatan som valp. Hon hade kommit till ett av irlands hemska hundpound och skulle avlivas om 24 h om ingen tog henne. Men som tur var hade en kvinna som brukar vara en så kallad "fostermatte" åt hundar varit på poundet just den dagen och tagit med henne hem. Det är mycket vanligt att hundar som hittas på gatan får en fostermatte först. Just när det är tänkt att man då ska hitta ett hem åt dem i Sverige. Det är för att se om ens hunden kan bli återställd efter det den varit med som bl.a misshandel  m.m Tyvärr så blir många hundar inte det utan blir aggressiva,förtroendet för människan är helt borta. Så risken för att den kan vara "farlig" är så stor att de tyvärr får avlivas :(

Jag fick beskedet att Lucy skulle komma till Sverige om fjorton dagar. Fick prata med hennes fostermatte Carina. Hon sa att Lucy eller Flo som hundpoundet "döpt" henne till var en mycket speciell hund. Carina hade varit fostermatte åt många många hundar men aldrig träffat en så rädd hund som Lucy. Man fick inte röra henne och så fort man lyfte handen,höjde fötterna eller rösten så sprang hon och gömde sig. Tyder på rätt grov misshandel :( Så jag blev införstådd att det skulle krävas mycket jobb och kärlek med denna hund som även var en bordercollie blandning och de behöver MYCKET stimulans överlag. Och allt detta skulle hon få i mängder! Och kärlek skulle hon få så att hon nästan blev trött på det!!

Fjorton dagar senare stod jag på arlanda och var galen av lycka. Hahah kändes som jag skulle föda en bebis eller nåt.  De kom med henne i en liten trångbur. När jag försökte locka henne ville hon inte komma ut,hon satt bara och skakade. Fick plocka isär buren,bar upp henne i min famn. Kramade henne allt jag kunde. Och tänkte bara du är inte Flo längrre du är Lucy och ditt gamla liv finns inte längre! Nu är det du och jag! Och så blev det! Vi vart oskiljaktiga. Lucy satt ihop med mig första tiden. Lämnade inte bort henne för en sekund. När det kom nya människor ville hon inte hälsa då satt hon hos mig. Inte bara att hon blev älskad, utan oj så älskad jag kände mig! Dock så kunde jag märka att hon var inte lätt. Vilken motion hon krävde. Hon kunde inte vara ensam. Hon var aggresiv mot en del. Hon kunde ligga och pipa om nätterna utan att jag visste varför.

Sen blev det så att jag av olika anledningar inte kunde ha Lucy lika mycket. Fick lämna bort henne en del. Hon trivdes aldrig med det. Märktes tydligt för hon blev annorlunda. Hittade sen en familj som tog hand om henne helt underbart. Hon fick springa ute hela tiden, de hade hästar så hon sprang med när de vara ute i timmar i skogen och de älskade henne till döds. Kändes toppen till en början.
Började sedan fundera på om Lucy kanske kunde vara mer hos mig om hon hade sällskap. Gick in på blocket. Där hittade jag den sötaste lilla tösen någonsin. Blev såld. Ringde i samma sekund som jag sett annonsen. Impulsiv som jag är så vart det samma sak där. En vecka senare hade jag hämtat en liten valp på sju veckor.Pennylane fick hon heta. Så vi vart tre. Oj så mysigt. De vart allt för mig. Och jag var deras allt. Visste inte ens att hundar kunde vara så trogna mot sin ägare som mina hundar är/var. De följde efter mig vart jag än gick,sov sked med mig om nätterna,jag kände mig aldrig ensam och ja älska mig villkorslöst gjorde det. Inte ens intresse av andra hundar fanns. Det var bara jag jag jag! Men så åter igen...

Vart tvungen att lämna bort båda hundarna under en period. En ganska lång period. Lucy var hos familjen som hon älskade och Penny hos min kompis. Båda hade det underbart. Men när sen jag skulle börja ha dem mer igen vart Lucy aldrig desamma. Penny var som vanligt. Överlycklig över att vara hemma igen! Men Lucy bara pep var ledsen ville knappt gå ut och hon vart svårare o svårare och hantera.. Jag var inte hennes allt längre. Det var den nya familjen.. Hon kändes verkligen olycklig. Oj så plågsamt det var att se.

Efter att ha kämpat ett tag med och  ställa om henne insåg jag att det inte gick. Jag hade ju sagt
till mig själv att jag skulle ge henne det bästa livet någonsin. Efter allt hon varit med om så förtjäna hon det. Och det var inte hos mig..Så familjen skulle passa henne en helg. Då ringde jag till dem och sa att de inte behövde komma tillbaka med henne. Jag grät. Och de som passat henne grät såklart av lycka.
 Det var det svåraste beslut jag tagit men även det bästa. De frågade om de inte skulle komma med henne ändå så jag fick säga hejdå. Men tyckte att de skulle bli för jobbigt just då. Sa att jag skulle hälsa på om ett tag..Och tänkte göra det många gånger där i början men tänkte sedan att det skulle bli för jobbig.
Hon var inte min längre. Så valde att förtränga henne. Sa till mina vänner och familj att ingen fick nämna hennes namn..

Så tre blev två.  Det vart jag och min lilla Penny. Och det gjorde väl ännu mer att Penny blev min ständiga följeslagare. Och jag håller så hårt i henne som jag bara kan. Vi ska aldrig aldrig skiljas åt och älskar henne mer än något annat. När jag inte är med henne känns allt så tomt. Hon fyller fyller så många av mina behov och gör att jag aldrig känner mig helt ensam. Hon är min bästa kompis, mitt barn,min psykolog När jag är glad är hon det med mig,är jag arg så lugnar hon mig är jag ledsen så tröstar hon mig och känner jag mig ensam lägger hon sig på mig så är allt som bortblåst. Men fortfarande så saknas något. Det är den tredje musketösen.

Så nu känner jag att det är dags för mig och min lilla Penny att hälsa på Lucy. Och ta en promenad bara vi tre. Även om jag inte är Lucys ägare längre så kommer hon alltid vara min lilla tjej. I hjärtat. Forever mine, forever yours. Lucy in the sky with diamonds, see you soon :)

Lucy

PennyLane