Shoot for the moon! Even if you miss..you`ll land among the stars!

Hello! Denna morgon har jag varit full av en massa olika funderingar! Eller mest är det mycket av det praktiska inför min newyork resa som sker nästa vecka. Längtar så jag dör! Men är en del som måste fixas innan och jag börjar bli lite nervös inför flygningen och så,flygrädd hehe ;) Det ska bli fantastiskt att komma iväg. Men den här resan fick mig även att börja fundera lite.

Jag var i newyork senaste gången när jag var fjorton år. Under två års tid så var jag i newyork ganska många gånger,jag vart helt hopplöst förälskad i den staden! Minns att jag då tänkte, det är här jag ska bo i framtiden,jag ska plugga,jobba och gifta mig här och bla bla Att jag senast var där som en hopplöst drömmande fjortonåring ska jag nu tio år senare åka tillbaka. För att börja med så nej inte bor jag i newyork iafall. Inget pluggande har det blivit än så länge osv. Med andra ord så har det än så länge inte blivit  något ala Sex and the city liv i NewYork inte hehe ;)
Men det jag ville komma till var att det var så underbart i tex fjortonårs åldern att man kunde drömma helt orealistiskt och faktiskt tro att dessa saker skulle hända. Eller i mitt fall var jag alltid övertygad om det!
Nu när man är tjugotre år gammal,drömmer man ju fortfarande men på ett helt annat sätt. Man har insett att vissa saker inte kommer hända,så ja man drömmer men på ett mer realsistiskt sätt. Fick lite ångest när jag kom och tänka på detta! Jag är jätte nöjd med mitt liv,men de saker jag som yngre då drömde om..Ja det är nog inte en grej som blivit "uppfylld" Haha men jag är ju en evig drömmare,så som sagt vem vet.. Someday ;)

Hade för övrigt ett samtal med Jannie igår. Om framtiden och mål osv. Vi satt och spådde om hur vi trodde att vissas framtid kommer se ut och så haha! Jannie trodde vi bla kommer leva typ ala hippie liv på Amorgos..ön hennes pojkvän kommer ifrån! Lite "Mamma mia" liv typ. 

Vi kom fram till att min framtid var lite svår att förutspå. Hahah Jannie sa..Jo men du skulle lika gärna kunna bli dagisfröken och bo med fem ungar i ett radhus i täby som att du träffar en billjadär i newyork! Blir kvar där och lever dolcevita där i resten av ditt liv haha!

Det vet jag iofs inte hehe! Men radhus i täby eller lyxliv i newyork,så länge jag är lycklig så kommer jag vara nöjd vad som än händer. Men förstår vad Jannie menar med att det är svårt att förrutspå min framtid. Inte något man kanske tror men är nog en ganska oförutsigbar människa haha där allt kan hända.

Som sagt har varit med om det mest roliga,märkliga och spännande sakerna vissa gånger. Så ja vem vet,vart  jag kommer sluta? Inget jag kan komma och tänka på själv just nu heller. Kan ju iofs vara för att jag inte vet vad jag vill till 100% än heller hehe. Men men förbli lycklig och om inte ännu lyckligare i framtiden är iallafal alltid målet,vart jag än hamnar i världen ;)